I debatten om olika förutsättningar mellan kommunala kontra privata utförare inom HVB och LSS är det en aspekt som alltför ofta ignoreras: kraven på tillståndsplikt för föreståndare. Tyvärr har Svenska Vård tagit del av flera exempel där föreståndare i kommunala verksamheter som vill byta till privat utförare inte blivit godkända vid IVO:s tillståndsprövning. Är det ett tecken på att kompetenskraven är olika?
IVO har tydliga krav på vilken kompetens som föreståndare för HVB och LSS-verksamheter ska ha. Kraven är enligt lagen samma oavsett huvudman med skillnaden att kommunala, statliga och regionalt drivna verksamheter inte har tillståndsplikt. Föreskrifterna är dock tydliga med att huvudmannen i offentligheten har ett ansvar att se till att föreståndare har den kompetens som ligger inom ramen för tillståndskraven.
Den 1 juli 2024 börjar lagändringar gälla angående likvärdiga mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet. Det program med mål och riktlinjer som fullmäktige ska anta för kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare, ska även omfatta verksamhet som bedrivs av kommuner och regioner i egen regi. Syftet är att likvärdiga villkor ska gälla för privata utförare som för kommuner och regioner, så långt det är möjligt.
Skillnaderna mellan att driva ett HVB eller LSS boende i kommunal regi jämfört med privat regi, kan och ska variera beroende på olika lagstiftningar och förordningar. Men i frågan om tillståndsplikt för föreståndare borde det vara samma förutsättningar som gäller.
För privata utförare är det Inspektionen för vård och omsorg som ställer krav och godkänner vilka personer som får tillstånd att driva verksamheten. Detta innebär att den privata utförare som ansöker om tillstånd måste genomgå en rigorös bedömning och betala en betydande summa pengar, 30 000 kronor per ansökan. Men den verkliga orättvisan är att utfallet av denna process är som ett lotteri - det finns ingen garanti för att personen blir godkänd, trots att det är en lagstadgad process för privata utförare. Denna tillståndsprocedur krävs inte för kommunala utförare men det vore rimligt att även kommunala föreståndare godkändes av IVO med samma premisser.
Lagstiftningen kring utbildningsnivå för föreståndare är lika för alla, men ändå råder det en tydlig obalans i kravställan mellan kommunala och privata utförare. För privata utförare är det en kostsam och osäker process att få tillstånd att bedriva verksamhet, medan kommunala utförare inte ens behöver genomgå en sådan bedömning. Varför ser det ut så här?
En del av förklaringen kan vara den historiska synen på den offentliga sektorn jämfört med den privata sektorn. Det finns ofta en grundläggande förtroendefaktor för den offentliga sektorn, medan den privata sektorn kan ses med misstänksamhet och behöver därför underkastas strängare regler och granskningar. Detta är en föråldrad syn som inte längre är hållbar i dagens samhälle.
Det är dags för en förändring. Sveriges kommuners fullmäktige behöver nu göra ett gediget jobb och ta den nya lagen på allvar genom att ta fram mål och riktlinjer som skapar lika villkor för alla utförare inom HVB och LSS. Det är dags att erkänna den orättvisa som råder i dagens system och skapa en mer rättvis och jämlik vård och omsorg för alla.
Från Svenska Vårds perspektiv sätter vi stort hopp till att den nya lagstiftningen fyller sitt syfte att likvärdiga villkor ska gälla för både privata utförare och kommuner och regioner. Detta bör framförallt gälla i så viktiga frågan om tillstånd för föreståndare