Louise beskriver sitt arbete som ett sätt att ge tillbaka. Hon vet att den som en gång själv varit i mörkret kan hjälpa andra att hitta ljuset – inte genom perfektion, utan genom igenkänning och medmänsklighet.
– När man hjälper andra, hjälper man också sig själv. Det är inte bara vackra ord, det är sant på riktigt. Och när någon vågar börja drömma om ett liv utan beroende, då har ett frö såtts.
Priset hon fått – Årets Medarbetare – tar hon emot med ödmjukhet. Och i sann Louise-anda skänker hon vidare hederspriset till Stadsmissionen. För det är där hennes hjärta hör hemma – hos dem som fortfarande kämpar för att bli sedda.
– Alla kan inte jobba med den här målgruppen. Det kräver tålamod, envishet och en slags inre förståelse. Men för mig var det självklart. Det är mitt kall.
I en värld där hjälp ibland förväxlas med kontroll, och där effektivitet ibland ställs framför empati, blir Louise Hillgrund en påminnelse om vad verklig hjälpsamhet innebär:
Att lyssna. Att vänta. Att stå kvar.
Att inte vilja härska – utan att vilja tjäna.
Precis som Kierkegaard skrev.
Och precis som Louise gör – varje dag.