Jag möter allt fler mindre omsorgsföretagare med samma frustration. De vill ge barn, unga och vuxna stöd och behandling, men får lägga allt mer tid på tillstånd, administration och juridik. För den som själv leder verksamheten är det tid som tas från personalen och klienterna.
Många upplever det som orättvist. Samma krav gäller, men möjligheterna att hantera dem ser olika ut. Stora företag kan dela på kostnader för jurister, ekonomer och kvalitetsstöd. I ett mindre HVB kan det vara samma person som sköter myndighetskontakter, leder personalen och deltar i behandlingsarbetet. Mindre verksamheter ska inte ha lägre kvalitetskrav. Men vi måste förstå hur kraven slår.
DN granskning av IVO stängningar av HVB-hem gör frågan konkret. IVO redovisar ingripanden mot 39 verksamheter och anger allvarliga brister i registerkontroller som den vanligaste grunden för förbud eller återkallelse. Men rapporten visar inte samlat hur många som hade koppling till kriminalitet, hur rättelser vägdes in eller vad som hände med barnen efteråt.
Svenska Vård står bakom en kraftfull tillsyn. Kriminella och oseriösa aktörer ska inte bedriva omsorg, och allvarliga brister måste få konsekvenser. Men myndigheterna behöver kunna skilja mellan medvetna överträdelser, farliga missförhållanden och fel som en verksamhet upptäcker, tar ansvar för och rättar. IVO samlade redovisning gör det svårt att se hur dessa skillnader har bedömts.
För barn som redan upplevt uppbrott och otrygghet kan en fungerande placering vara avgörande. Ännu en flytt kan påverka relationer, skolgång och behandling. Ibland är en stängning nödvändig för barnets säkerhet. Men då behöver vi också veta hur barnen tas om hand efteråt och vad ingripandet faktiskt ledde till.
Det knyter an till Svenska Vårds arbete med standarder och vägledning för kvalitetsledningssystem. Ingen verksamhet är felfri. Det viktiga är att risker och avvikelser upptäcks, rapporteras, åtgärdas och följs upp. Det förutsätter tillit mellan utförare, beställare och tillsynsmyndigheter. Att rapportera en brist innebär inte att man ska slippa ansvar. Men om öppenhet främst uppfattas som en juridisk risk, vad händer då med viljan att berätta när något gått fel?
Samtidigt är fler förändringar på väg. Utredningar föreslår nya krav på tillstånd, kompetens, bemanning och kontroll. Var för sig kan de vara väl motiverade. Men vem prövar deras samlade effekt? I utredningen om framtidens HVB-vård bedöms konkurrensen mellan stora och små företag påverkas endast begränsat, trots ökade kostnader. Resonemanget bygger bland annat på att kommunerna i slutänden förväntas betala. Men kostnaderna kan uppstå långt innan avtal och ersättningar ändras.
Det är här jag ser den större risken. Social omsorg har sin grund i det sociala arbetet: relationer, professionella bedömningar och en behandling som utgår från människors olika behov. Juridiken ska skydda individen och ekonomin ska göra verksamheten långsiktigt hållbar. Men vad händer om de som ska leda och utveckla omsorgen måste ägna allt mer kraft åt juridisk och ekonomisk riskhantering i stället för människor?
Därför vill jag se tre förändringar
- en tillsyn där IVO tydligt redovisar hur bristernas allvar, vidtagna rättelser och proportionalitet har bedömts.
- en samlad analys från regeringen av vad nya krav betyder för mindre och specialiserade utförare, även inom befintliga avtal.
- en uppföljning av hur stängningar påverkar barnens trygghet, behandling, skolgång och relationer, där ansvariga kommuners arbete också ingår.
Vi behöver både stora och små utförare. Framför allt behöver vi verksamheter som har tid och möjlighet att göra ett bra arbete. Om kraven på omsorgen gör att det sociala arbetet får stå tillbaka, då har vi missat något väsentligt.
Mattias Andersson
Förbundsdirektör, Svenska Vård